Färgfabriken, Virserum Konsthall, and Skellefteå Konsthall are launching a partnership that looks at how we perceive and communicate climate change from an emotional perspective.
The transition to a climate-neutral future requires not only structural intervention but also an increasingly cohesive understanding of our climate where the way we feel is related to scientific facts. This will allow us to process our grief for what we’ve lost and channel our feelings of hope into action.
We’re therefore creating a forum where young people, researchers, and artists can explore and relay their experiences and feelings in relation to climate and places. This involves testing our ability to listen to and trust ourselves.
Lyssna also has to do with creating the framework for shared communication about the climate between urban and rural contexts. By listening to each other’s experiences alongside research, the project seeks to reach a common understanding of the consequences of climate change, no matter where we are. To achieve this, the project will deepen relationships and notions in the context of nature, consumption, and identity. What do nature, consumption, and identity mean in the context of climate change?
Lyssna is being brought to life via the culture organisations Skellefteå Konsthall, Virserums Konsthall, and Färgfabriken and will be encapsulated in three interconnected yet location-specific exhibitions at the three arts centres. Listen is about activating a creative process that engages young people, researchers, and artists through collective exploration. It takes us to the intersection of fact and feeling, of climate and location, of the world around us and the world within us. In this vein, the project will look at what it means to live in symbiosis with a place rather than to live thinking that we are at the centre of the world. We know that climate change requires structural social transformation as well as radical re-evaluations in which humankind has to take a step back from thinking it is at the heart of everything. Because what happens when the forest exists only for the forest? When the river flows only for the river? When flies are just let be?
Our Lives Undone - essay by Peter Lang, member of artist group Marvels & Catastrophes, for the Listen project. Read it here!
The Listen-project is conducted mainly in Swedish, and the content below is not translated into English. PleaseThis email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.if you have any questions or if you want to know more about the project.
“Naturen finns ju överallt, vi människor är en del av naturen men jag tror att man lätt glömmer bort det."
“Det naturen har 'skapat' är för mig på långa vägar mycket mer spektakulärt än allt som människan har skapat."
“Jag ser klimat-förändringarna som jordens immunförsvar som kommer att motverka människan om vi inte börjar samleva med naturen."
"Ungdomar har fått ett litet lyft, förut tänkte folk att ungdomar bara knarkar, super och blir deppiga, men nu är vi faktiskt lite smarta och kan göra saker."
"Jag tror att överkonsumtionen i sig är det största hotet mot klimatet, då det är en faktor som inte går att göra grön."
"Jag tycker inte att det är individens ansvar, inte längre. Den påverkan man har genom att leva ansvarigt/klimatsmart som individ räcker inte."
"Naturen är en viktig källa till inspiration, som driver innovation och kultur."
"Framförallt klimatstrejkerna har förändrat min syn på klimatet och motiverat mig till att förändra mina livsvanor."
"Det är mycket svårare att byta livsstil än att t.ex byta från fossil till förnybar el."
Virserums konsthall samlar in fläckade kläder! De som inte går att skänka och som du tänkt slänga. Insamlingen sker tis-fre kl 10-17 fram till 11/12. Kan lämnas i entrén utan förbokning på covid19 säkert sätt.
Konstnären Sofia Sundberg kommer att mala ner kläderna till massa och återanvända dem som material för skulpturer. Verket kommer vara en del av utställningen LYSSNA som kommer visas både Skellefteå konsthall och på Virserums Konsthall 2021.
En heldag med samtal och workshops baserat på de idéer projektets unga deltagare jobbat fram under våren.
Föreläsningar, konstnärsssamtal och workshop i Färgfabrikens takvåning.
Bild: Emma AdBåge
Hur står det egentligen till med människans relation till naturen? Ser vi oss som en del av den, eller betraktar vi naturen utifrån? Vilken roll kan konst och kultur ha när vi undersöker dessa frågor?
Fri entré. Begränsat antal platser. Evenemantget genomförs i enhetlighet med riktlinjer från FHM. Förboka delar av eller hela programmet! (Drop in i mån av plats.)
För vem? För dig som är intresserad av kultur, miljö och samhällsförändring
Välkomna!
I Färgfabrikens projektrum visas två nyproducerade filmverk samt en serie illustrationer som på olika sätt förhåller sig till hur vi kan förstå och kommunicera klimatförändringar. I utställningen uppmuntras besökare att reflektera och bidra med sina egna tankar.
Plats: Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1, 117 43 Stockholm.
Öppettider: tors-sön 11-16. Fri entré.
Untitled Abisko
En film av Sophie Vuković
20:00 min. 16 mm, HD
En spekulativ klimatfiktion som väver ihop en kärlekshistoria med de sorgeprocesser som uppstår när landskap förändras på grund av
klimatförändringar.
I Abiskos unika fjällandskap visar sig de omfattande konsekvenserna snabbare än på många andra platser. Medan den globala medeltemperaturen det senaste århundradet har stigit med en grad, har Abiskos stigit med två. Kan vi omfatta konsekvenserna? Naturens skönhet och de drömska, suggestiva bilderna filmade på 16 mm-film står i stark kontrast till den dystopiska berättelsen, som en hälsning från en av våra möjliga framtider.
Manus, regi, klippning: Sophie Vuković
Foto: Milja Rossi
Ljuddesign: Theodora Flygt
Röst: Linnea Claesson
Medverkande: Keith Larson, Raila Rossi, Susanna Österberg, Julian Österberg
Hur föddes idén till filmen?
Genom funderingar kring klimatsorg. Vilket känns diffust och abstrakt. Jag började då fundera på mer greppbara typer av sorg, någonstans landade det i sorg och saknad efter en person som inte längre finns. Det utvecklades sedan till en kärlekshistoria som är central i filmen. Jag närmade mig större känslor kring klimatförändring och klimatsorg genom en kärlekshistoria. Jag tittade också mycket på science fiction-filmer under en tid, till exempel har Waterworld och Interstellar varit lite av en inspirationskälla.
Varför åkte du till just Abisko?
Jag valde Abisko för att det är en plats i Sverige där man tydligt kan se vissa förändringar som orsakats av klimatuppvärmningen. I Abisko är förändringarna påtagliga, det har redan börjat förändra landskapet. Jag var intresserad av vad som hände med ett landskap och en plats när den förändras så att den inte går att känna igen på samma sätt längre, vilket delvis har börjat subtilt i Abisko. Det kändes också intressant i och med bilden av Abisko som ett ikoniskt landskap som fotograferats otroligt mycket. Platsen har blivit bärande och representativ för bilden av Sverige och vår natur, vårt friluftsliv och vårt Norrland. Det är en konfliktladdad fråga också som kompliceras av Sveriges koloniala historia - vad representerar Abisko, av vilka och för vilka?
Jag hade inte riktigt en relation till platsen innan, jag hade inte rest i den delen av Sverige. Jag försöker vara ödmjuk inför vad jag tror och vad jag inte vet om den delen av Sverige. Det finns så många bilder av vad det är och föreställningar om vad det ska representera. Men det är en annan sak att åka upp dit och prata med människor på plats.
Vem är forskaren i filmeen och hur hittade du honom?
Han är en forskare på “Climate Impact Research Centre”. Jag hade sett ett reportage som han hade varit med i och tyckte han var så bra på att kommunicera, så då kontaktade jag honom med idén att iscensätta ett dokumentärt reportage där kärleksparet åkte till Abisko och där han berättar om klimatförändringarna.
Varför valde du att filma delvis med analog 16mm-film?
Det iscensatta dokumentära reportaget i filmen är berättarens minne av den här kärleksrelationen, som filmas på 16mm film och det enda kvarstående dokumentationen av att deras relation existerade. Det är också det enda som finns kvar som dokumenterar landskapet Abisko. Det blir då som en artefakt och som ett minne. 16mm filmmaterialets textur tycker jag även lånar sig effektivt till gestaltning av minnen, det känns nostalgiskt, som det förflutna, även fast det är inspelat 2020. Jag tycker att det fungerar som en tidsmarkör i förhållande till resten av filmen som utspelar sig i framtiden.
Jag gillade även tanken av att vi är så hyperdigitala idag, men att vi ändå inte har bättre sätt att förvara film än analogt. Delar av filmen utspelar sig i en framtid efter en naturkatastrof där vatten har förstört väldigt mycket. Det mest hållbara sättet att förvara bilder är fortfarande filmnegativ och inte på digitala hårddiskar som vi främst gör idag. Det finns något roligt i den tanken, att vi i framtiden kanske kommer gå tillbaka till ett mer analogt sätt att leva.
Vad vill du att man tar med sig från din film?
Det är upp till var och en att bestämma, men jag tänker att den här filmen är som en blinkning till andra dystopier i litteratur och film. Som de har gjort för mig hoppas jag att den här filmen skapar rum för oss att bearbeta känslor om vår framtid.
Kanske att det är en film om hur man lever med det som blir kvar.
Axis Mundi and the Stomach Without EndJens Evaldsson
3D-animerad film, 6 min
Filmen bygger på fascinationen för scenarier, kedjereaktioner och tankekedjor och illustrerar fragmentariska berättelser om den moderna människans omättlighet.
Genom projektets samforskande möten med ungdomar och forskare föddes tankar om scenarier och händelsekedjor, som vidareutvecklats till konceptuella fragment som legat till grund för filmen.
Konstnär (Idé och animation): Jens Evaldsson
Forskare (Konceptutveckling och berättarröst): Peter Lang
Koncepttexten har tagits fram för verket av Peter Lang och Jens Evaldsson i dialog.
Kedjereaktioner – tankekedjor
Den mest kända bron över Donau i Budapest är Kedjebron. Kedjebroar har en tendens att börja svänga fram och tillbaka och skapa vibrationer. Det sägs att om en armé marscherar i takt över en kedjebro kan hela konstruktionen kollapsa. Att tänka tankekedjor kan logiskt leda till att tankar upplöses av överdrivna rörelser.
Dominoeffekten
Domino är ett spel med rektangulära svarta träbrickor med vita prickar målade i grupper på vardera kant. Dominoeffekten beskriver hur brickorna står uppställda på högkant i rader. När den första brickan i raden puttas omkull faller alla brickorna i raden en efter en, som i ett konstant flöde. ”Dominoteorin” var en term som användes ofta under Vietnamkriget, när USA beskrev sin militära intervention som nödvändig för att förhindra grannländer från att i likhet med Vietnam bli kommuniststater. Antagandet har aldrig kunnat bevisas, men begreppet beskriver tydligt hur stor betydelse effekten kan få.
Historiens slut
Francis Fukuyama argumenterade för att historien tog slut 1989 i samband med Sovjetunionens fall, när världens två motparter, fastlåsta i ett evigt kallt krig, upphörde att existera. Endast en part återstod. Men så skedde inte, utan historien fortsatte. Man kan hävda att det inte var förrän i samband med kapitalismens kollaps 2008 som historien mötte sin dialektiska jämlike och tog slut i den form vi kände den. Men stora globala trender fortsätter att nå till synes permanenta slutpunkter. Det är trender som slutet för sekularismen, slutet för sanningen, slutet för humanismen, slutet för mänskligheten och slutet för den biologiska mångfalden. Det går att föreställa sig ett obestridbart faktum, nämligen när vårt solsystem upphör att existera. Det blir i sanning historiens slut.
Kulturella artefakter och arketyper
Brädspelet schack utvecklades i Asien för flera tusen år sedan och har spelats allt sedan dess. I nuläget är de skickligaste spelarna datorer. Det onda ögat, en talisman som antas skydda ägaren från onda andar, har sitt ursprung i antikens Grekland och är populärt än i dag. Numera kan det köpas som kylskåpsmagnet. Lertavlor användes för att bevara kilskriftsinskriptioner för över fyra tusen år sedan. I dag är pekplattan en vanlig elektrisk apparat som fyller samma funktion.
Teknologiska spektakel
Paxton, Eiffel, Ferris. Kristallpalatset, London 1851, Eiffeltornet, Paris 1889, Ferris pariserhjul, Chicago 1893. Alla dessa världsutställningar. I tre utställningar avslöjades framtiden. Modulbyggnader i glas, skyhöga torn, hjul från rymdåldern. Om teknologin visade vägen så drevs i stället samhället isär: de med privilegier och de utan. Tänk på alla länder som invaderades, plundrades och skändades för att mätta de snabbväxande, makthungriga i-länderna som dominerade som koloniala överherrar.
Stabila vs instabila system
En pendel ses som en stabil mekanism. Den nuvarande presidenten i världens mäktigaste land kallar sig själv ”ett stabilt geni” men är varken stabil eller ett geni. För att en tvåhjulig cykel inte ska välta måste man antingen använda ett stöd eller trampa framåt eftersom den håller sig upprätt så länge den rullar. Cykeln kan vara både stabil och instabil. Obegränsad data leder till ett instabilt utfall.
Osynliga fiender
Gas, neutronstrålning, kosmisk strålning, ultraviolett strålning, virus, mikrober. Giftgas används på slagfält och tårgas sprejas mot demonstranter. Tjernobyl spydde ut radioaktiva moln över Europa. Himlen öppnar sig för kosmisk strålning; ett tunnare ozonlager utsätter jorden för mer uv-strålning. Smältande glaciärer och arktiska isar frigör uråldriga virus. Samtidigt tränger människan in i tidigare orörda områden vilket minskar den biologiska mångfalden och introducerar allt fler mikrobiella RNA-strängar. När jag gick från sängen till badrummet i mörkret slog jag foten i dörren, för jag såg den inte. Otur är också en osynlig kraft.
KROPPEN SOM ÖVERGAV MAGEN
Människans kropp är en perfekt och underbar sak. Hennes händer är starka och bra på att göra; hennes fötter är starka och kan gå långt; hennes näsa bedömer huruvida något går att äta; hennes öron hör tydligt; hennes ögon hjälper henne att se all världens ting och att studera böcker; hennes hjärna kan tänka goda tankar. Vi kallar således människokroppen för en perfekt sak.
Men en dag grälade de olika delarna av människans kropp med varandra om arbete. Många klagomål riktades mot magen. Händerna och fötterna sa, ''Vi arbetar hela dagen och ändå är vi ingenting. Vet du vem vi arbetar för?" Ögonen sa, "Vi ser kyckling, fisk, ägg, och mycket ris och te för magen. Magen tar allt och gör inget arbete för det, hon tänker inte ens på det. Och även om hon aldrig gör någonting för oss, arbetar vi alltid för henne."
Sedan enades de alla om att vägra att arbeta för magen mer. De sa: "I morgon ska vi berätta för hjärtat och låta henne döma vem som bär skulden." Nästa dag berättade tungan för hjärnan, och hjärnan sa: "Jag kommer att träffa domaren ikväll."
När hjärtat hörde historien sa hon: "Ja, du har rätt. Om ni alla lägger er ner och vägrar att hjälpa magen; om ni inte ger henne ris eller kött att äta eller te att dricka, då lär hon sig att hon inte kan leva utan er."
Efter en kort stund ville magen ha mat och sa till händerna: ''Ge mig en bit fisk, lite ris och en kopp te.'' Händerna var tysta och sa ingenting. Då sa magen till fötterna: "Ska ni gå ut? och har Men-Yen gett mig en skål med chop-sueymeen? Jag är hungrig." Fötterna svarade, ''Nej, vi kommer inte att arbeta mer för dig.' 'Och de lade sig ner. Magen ropade efter mat, men alla sa: "Vi bryr oss inte om det; vi kommer inte att arbeta för henne." Efter en stund märkte ögonen att de inte kunde se bra och i teatersalen bredvid trummade trummorna hårt, men öronen hörde inte. Hjärtdomaren sa: "Hur är det nu med magen?" Hjärnan svarade: "Vi arbetar inte för henne och hjälper henne inte mer, och jag tror att hon kommer att dö. Jag är rädd att jag också kommer att dö och att alla andra kommer att dö. Jag tror inte att vi gjorde rätt när vi övergav magen. Tycker du inte att det är bäst att säga åt fötterna att gå ut och hämta lite chop-suey-meen till magen? Om hon får det kan hon hjälpa oss igen. Vi kommer alla att dö utan hennes hjälp."
Men den okloka domaren sa, "Låt henne skaffa sin egen mat; låt henne göra sitt eget arbete.”
”Hon kan inte göra det,” sa hjärnan. "Hon bor på en plats omgärdad av murar, hon kan inte komma ut. Händerna och fötterna har alltid fört hennes mat till henne."Hur föddes idén till filmen?
Genom funderingar kring klimatsorg. Vilket känns diffust och abstrakt. Jag började då fundera på mer greppbara typer av sorg, någonstans landade det i sorg och saknad efter en person som inte längre finns. Det utvecklades sedan till en kärlekshistoria som är central i filmen. Jag närmade mig större känslor kring klimatförändring och klimatsorg genom en kärlekshistoria. Jag tittade också mycket på science fiction-filmer under en tid, till exempel har Waterworld och Interstellar varit lite av en inspirationskälla.
Varför åkte du till just Abisko?
Jag valde Abisko för att det är en plats i Sverige där man tydligt kan se vissa förändringar som orsakats av klimatuppvärmningen. I Abisko är förändringarna påtagliga, det har redan börjat förändra landskapet. Jag var intresserad av vad som hände med ett landskap och en plats när den förändras så att den inte går att känna igen på samma sätt längre, vilket delvis har börjat subtilt i Abisko. Det kändes också intressant i och med bilden av Abisko som ett ikoniskt landskap som fotograferats otroligt mycket. Platsen har blivit bärande och representativ för bilden av Sverige och vår natur, vårt friluftsliv och vårt Norrland. Det är en konfliktladdad fråga också som kompliceras av Sveriges koloniala historia - vad representerar Abisko, av vilka och för vilka?
Jag hade inte riktigt en relation till platsen innan, jag hade inte rest i den delen av Sverige. Jag försöker vara ödmjuk inför vad jag tror och vad jag inte vet om den delen av Sverige. Det finns så många bilder av vad det är och föreställningar om vad det ska representera. Men det är en annan sak att åka upp dit och prata med människor på plats.
Vem är forskaren i filmeen och hur hittade du honom?
Han är en forskare på “Climate Impact Research Centre”. Jag hade sett ett reportage som han hade varit med i och tyckte han var så bra på att kommunicera, så då kontaktade jag honom med idén att iscensätta ett dokumentärt reportage där kärleksparet åkte till Abisko och där han berättar om klimatförändringarna.
Varför valde du att filma delvis med analog 16mm-film?
Det iscensatta dokumentära reportaget i filmen är berättarens minne av den här kärleksrelationen, som filmas på 16mm film och det enda kvarstående dokumentationen av att deras relation existerade. Det är också det enda som finns kvar som dokumenterar landskapet Abisko. Det blir då som en artefakt och som ett minne. 16mm filmmaterialets textur tycker jag även lånar sig effektivt till gestaltning av minnen, det känns nostalgiskt, som det förflutna, även fast det är inspelat 2020. Jag tycker att det fungerar som en tidsmarkör i förhållande till resten av filmen som utspelar sig i framtiden.
Jag gillade även tanken av att vi är så hyperdigitala idag, men att vi ändå inte har bättre sätt att förvara film än analogt. Delar av filmen utspelar sig i en framtid efter en naturkatastrof där vatten har förstört väldigt mycket. Det mest hållbara sättet att förvara bilder är fortfarande filmnegativ och inte på digitala hårddiskar som vi främst gör idag. Det finns något roligt i den tanken, att vi i framtiden kanske kommer gå tillbaka till ett mer analogt sätt att leva.
Vad vill du att man tar med sig från din film?
Det är upp till var och en att bestämma, men jag tänker att den här filmen är som en blinkning till andra dystopier i litteratur och film. Som de har gjort för mig hoppas jag att den här filmen skapar rum för oss att bearbeta känslor om vår framtid.
Kanske att det är en film om hur man lever med det som blir kvar.
Den 10 oktober 2020 kl 11-14 arrangerade alla tre konsthallar en parallell workshop där projektets ungdomar tog sig an temat "Hur tystas naturen, och hur kan den återfå sin röst?"
Lördagen den 17 oktober arrangerade Skellefteå konsthall en dag fylld med föreläsningar, workshops och uppträdanden i konsten och klimatets tecken.
Kl. 12-13 "Klimatkris, medier och lyssnande” föreläsning med docent i medie- och kommunikationsvetenskap Annika Egan Sjölander.
Kl. 13.30-14.30 Föreläsning med konstnären Linda Tedsdotter
Kl. 14.50-15.50 Föreläsning med filmaren och producenten Clara Bodén och visning av hennes film Stamnätet.
Datum: 2020-10-17 - 2020-10-17
Ort: Skellefteå
Plats: Hallen, Nordanå
Läs mer om programmet här.
Lyssna manifesteras i en utställning på tre platser:
Färgfabriken: 12 september – 29 november 2020
Skellefteå Konsthall: 13 mars – 30 maj 2021
Virserums konsthall: 5 september – 28 november 2021
På varje plats formar ungdomarna, utifrån diskussionernan och i samråd med övriga deltagare, ett publikt program.
Läs mer om utställningen på Färgfabriken här. Mer information om programmet kommer.
This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.
This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.
This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.
Projektet är ett samarbete mellan konsthallen Färgfabriken, Virserums konsthall och Skellefteå konsthall. En grupp bestående av unga, konstnärer och forskare aktiveras på respektive plats. Varje konsthall visar en utställning och erbjuder publika program. Projektet möjliggörs genom stöd från Svenska Posktodstiftelsen (#projektförförändring).
#lyssnaklimat
©Färgfabriken 2020
Grafisk form: Siri Hagerfors